Gitarrblogg
Här hittar du korta, inspirerande inlägg om gitarrister, musikstilar,
gitarrbyggare och låtar – varje inlägg avslutas med ett musiktips att
lyssna på.
João Gilberto – stillheten som förändrade allt
5 december 2025 · Artist · Bossa nova · Nylon
Det finns något nästan magiskt i João Gilbertos sätt att spela gitarr.
Han spelade aldrig högt, aldrig dramatiskt, aldrig för att imponera.
Allt låg i den där mjuka, nästan viskande rytmen som känns som en
kvällsbris i slow motion.
Det fina med João är hur han visar att enkelhet kan vara djupt
uttrycksfull. Ett stilla kompspel, en varm nylonklang och en röst som
nästan svävar ovanpå ackorden. Den känns viktlös, men samtidigt
oerhört närvarande – som om varje fras är utandad snarare än sjungen.
När bossa nova var nytt var det här något radikalt. Många förstod inte
vad de hörde. Den återhållna rösttekniken tolkades av vissa som
osäkerhet eller “falsksång”, när den egentligen var något helt annat:
ett medvetet, minimalistiskt uttryck där kontrollen ligger i det man
inte gör.
Just därför kan Desafinado kännas som en tydlig kommentar
till tidsandan. Texten är artigt formulerad men ändå skarpt riktad mot
dem som avfärdade den nya stilen som “fel”. Den är både försvarstal och
uppgörelse – en påminnelse om att känsla inte alltid låter som
skolboken säger.
Kanske är det just därför João Gilbertos musik fortfarande känns så
modern: den bygger mer på närvaro än på volym. Det är musik som andas.
Musik som lämnar plats.
Musiktips:
Lyssna på “Desafinado” med João Gilberto.
Håkan Hellström – gitarren som hjärtslag
7 december 2025 · Artist · Svensk pop
Håkan Hellström är inte främst känd som gitarrist, men gitarren är ändå
själva hjärtat i många av hans låtar. Ofta ligger det en enkel, akustisk
grund i botten – ett par öppna ackord och ett varmt, mjukt gung som ger
plats åt texten.
Det fina med Håkans musik är att den är så sjungbar och organisk. Den
fungerar lika bra på en klassisk gitarr som på en stålsträngad. Många av
hans mest älskade låtar – som Valborg och Din tid kommer
– hade kunnat vara vispop, rock eller bossa nova. Allt sitter i känslan,
inte i instrumentet.
Musiken är direkt, melodisk och inkluderande. Den bjuder in snarare än
imponerar, och kanske är det därför så många fastnar för den redan från
första lyssningen.
Musiktips:
Lyssna på “För sent för Edelweiss”. Här bär en enkel
gitarrgrund nästan hela låten – några få ackord, ett mjukt gung och en
melodi som är lika självklar på klassisk gitarr som på stålsträngad. Det
är ett bra exempel på hur fokus ligger på känslan och texten snarare än
på avancerat spel.
Ana Vidović – precision som känns naturlig
Artist · Klassisk gitarr
Ana Vidović är en av de där gitarristerna som får svår teknik att se
enkel ut. Det är som om handen redan vet vart den ska, och musiken bara
flyter fram utan friktion. Hennes spel har en slags stilla energi –
lugnt på ytan men glödande därunder.
Det jag ofta fastnar för är hur okonstlat hon fraserar. Inget känns
forcerat. Det är som om hon ger varje ton utrymme att landa i sin egen
takt. Kanske är det det som gör hennes musik så lätt att lyssna på,
även när styckena är krävande: man hör aldrig ansträngningen, bara
resultatet.
Det är en påminnelse om att virtuositet inte alltid behöver glänsa.
Den kan lika gärna vara tyst, koncentrerad och helt fokuserad på
musiken framför tekniken.
Musiktips:
Lyssna på hennes tolkning av “Cavatina”.
Tommy Emmanuel – glädjen i att spela
Artist · Fingerstyle · Stålsträngat
Tommy Emmanuel har en spelstil som känns som ett spontant leende. Det
är rytmiskt, livfullt och fullt av idéer som avlöser varandra. Det är
svårt att höra honom utan att själv bli inspirerad.
Det mest imponerande är inte bara tekniken – även om den är otrolig –
utan glädjen i varje fras. Han spelar som någon som verkligen älskar
sitt instrument och allt man kan göra med det. Vissa fraser känns
nästan improviserade i stunden, som om han dansar fram genom låten.
Hans musik påminner om varför man började spela gitarr från början:
det är roligt. Det är upptäckarlust, lekfullhet och ren energi.
Musiktips:
Lyssna på “Angelina”.
José L. Romanillos – värmen i ett hantverk
Gitarrbyggare · Klassiska gitarrer
Det finns instrument som känns byggda för att imponera, och så finns
det instrument som känns byggda för att älskas. Romanillos-gitarrer
tillhör den senare kategorin. De har en varm, nästan mänsklig närvaro i
tonen – en sorts rofylld klarhet.
Romanillos förknippas ofta med gitarrer där allt känns väldigt
balanserat. Inget sticker ut, men inget försvinner heller. Man får en
känsla av att varje del av instrumentet är vald med omsorg – träet,
formen, proportionerna.
Det är gitarrer som känns som att de bjuder in till musik, snarare än
kräver något av den. Som om själva instrumentet redan har en historia i
sig, som man får fortsätta att skriva vidare på.
Musiktips:
Lyssna på en inspelning med Julian Bream, till exempel
“Romanza”.
Progressiv rock – gitarrens stora äventyr
Musikstil · Prog · Fantasi
Progressiv rock är som ett stort musikaliskt universum där allt får
växa åt alla håll samtidigt. Gitarren kan vara berättare,
rytmmaskin, ljudlandskap och soloinstrument i ett och samma stycke.
Det som gör prog så fascinerande är just friheten. Låtarna kan vara
långa eller korta, rytmerna enkla eller krokiga, och stämningen kan
gå från viskande till storslaget på några sekunder. Det är musik som
uppmuntrar till fantasi.
För många gitarrister är det här en stil som lockar fram
upptäckarlusten. Man får tänka stort, våga ta ut svängarna och låta
idéer ta tid.
Musiktips:
Lyssna på “Starless” med King Crimson.
“Meditação” – en melodi som svävar
Låt · Brasilianskt · Melodi
“Meditação” är en sådan där låt där melodin nästan känns viktlös. Den
flyter fram i ett lugnt tempo, med en mjuk cirkulation som är väldigt
typisk för brasiliansk musik. Inget skyndas, inget pressas fram.
Det finns en drömsk kvalitet i hur harmoniken rör sig, som om hela
stycket bara vill luta sig tillbaka och ta ett djupt andetag. Det är
musik som låter tankarna stanna upp en stund.
Oavsett om man hör den på gitarr, röst eller med större ensemble så
behåller den samma stillsamma närvaro. Det är som en liten paus från
allt som går för fort.
Musiktips:
Lyssna på João Gilbertos version av “Meditação”.
Varför nylon och stål känns så olika
Instrumentkänsla · Klang
Skillnaden mellan nylon- och stålsträngar märks direkt i händerna.
Nylon känns mjukare, rundare och lite mer eftergivligt. Stålsträngar
svarar snabbare och ger ett tydligare “bett” i tonen.
Nylon har en varm grundklang som gör att melodier känns sjungbara och
ackord naturligt fylliga. Stål har mer gnista, lite mer glans, och
passar när man vill att tonen ska skära igenom.
Det är inte en fråga om bättre eller sämre – bara två olika sätt att
uttrycka sig. Och det är just den mångfalden som gör gitarrvärlden så
rik.
Musiktips:
Lyssna på “Manhã de Carnaval” på klassisk gitarr.
Varför gitarren är ett så expressivt instrument
Reflektion · Uttryck
Gitarren har en unik förmåga att spegla spelarens personlighet. Tonen
förändras med minsta rörelse: vinkeln på fingret, hastigheten i
anslaget, hur mjukt eller bestämt man tar i strängen.
Kanske är det därför gitarren känns så nära. Det är ett instrument
där man nästan kan “höra händerna” – varje liten nyans, varje
mikroskopisk variation i känslan.
Den kan låta intim eller kraftfull, lekfull eller sorgsen. Gitarren
följer humöret, nästan som en röst. Det gör uttrycket oerhört
personligt.
Musiktips:
Lyssna på “Recuerdos de la Alhambra”.
